Illustrationer: Mats Vänhem
Senaste skapelsen i Martin Widmarks sprudlande författarskap är serien om Halvdan Viking. Den marknadsförs som "en Röde Orm för barn". Nivåmässigt är den som Lassemaja-böckerna, med luftig text och illustrationer på varje uppslag.
Huvudperson är här Halvan, en vikingapojke som på grund av en skada hamnat efter när hans far gav sig ut på ut på vikingatåg. Nu bor han hos bysmeden och hans fot har läkt så väl som den kan, men han är halt för livet. I den här boken bjuds Östbyns hövding, Ragnar Drakdödare, in till kungen i den rivaliserande Västbyn. Med sig tar han Halvdan, som han fattat tycker för på grund av Halvdans fallenhet för att skalda kvickt och fyndigt. Och han får mycket riktigt hjälp av Halvdan i Västbyn. Halvdan i sin tur får hjälp av Meia som är brorsdotter till kungen.
Böcker om vikingatid är alltid välkomna, inte minst som högläsning, i skolan och det var länge sedan det kom något nytt i den genren. I den här boken är det mycket dialog och den passar nog egentligen bättre som egen läsning än som högläsning, men kan funka i bägge fallen. Den är kryddad med ett mustigt, men inte dåligt, språk och vikingarna tillåts vara både dumma och otrevliga. Som i de flesta av Widmarks böcker är det barnen som klarar skivan och ställer till rätta (det som vuxna ställt till) och det är ju sympatiskt.
Huvudperson är här Halvan, en vikingapojke som på grund av en skada hamnat efter när hans far gav sig ut på ut på vikingatåg. Nu bor han hos bysmeden och hans fot har läkt så väl som den kan, men han är halt för livet. I den här boken bjuds Östbyns hövding, Ragnar Drakdödare, in till kungen i den rivaliserande Västbyn. Med sig tar han Halvdan, som han fattat tycker för på grund av Halvdans fallenhet för att skalda kvickt och fyndigt. Och han får mycket riktigt hjälp av Halvdan i Västbyn. Halvdan i sin tur får hjälp av Meia som är brorsdotter till kungen.
Böcker om vikingatid är alltid välkomna, inte minst som högläsning, i skolan och det var länge sedan det kom något nytt i den genren. I den här boken är det mycket dialog och den passar nog egentligen bättre som egen läsning än som högläsning, men kan funka i bägge fallen. Den är kryddad med ett mustigt, men inte dåligt, språk och vikingarna tillåts vara både dumma och otrevliga. Som i de flesta av Widmarks böcker är det barnen som klarar skivan och ställer till rätta (det som vuxna ställt till) och det är ju sympatiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar