Oraklets gåta

Författare: Rick Riordan

Apollon har förargat pappa Zeus och blir som straff förvandlad till dödlig och skickad till jorden. Han vaknar upp i en gränd i New York och befinner sig vara en finnig, lite lätt överviktig tonåring. Alla hans gudliga förmågor är borta, dock inte hans uppblåsta tro på sig själv och hans överdimensionerade egenkärlek. I gränden dyker också Meg, en okänd halvgud, upp. Hon räddar Apollon från två huliganer och gör anspråk på Apollon. Nu är han knuten till denna ohängda barnunge och måste tjäna och lyda henne tills han fullgjort sina prövningar som dödlig och kan få bli upphöjd till gud igen. Sådan är upptakten till Riordans nya serie "Apollon", där varje kapitel inleds med en haiku (eftersom Apollon är poesins gud) och en profetia om man har riktig otur kan komma i form av en Limerick.

Bland det första Meg och Apollo gör är leta sig hem till Percy Jackson och med hans hjälp ta sig till halvblodslägret på Long Island. Riordan flätar med lätt hand ihop sina olika bokserier och man har nog bäst utbyte av Apollon-serien om man först läst Percy Jacksonböckerna och Olympenshjältarböckerna (även referenser till Magnus Chase-böckerna finns). Men för den som ändå har svårt att hänga med bland gudanamn och andra antika företeelser finns en flera sidor lång ordlista längst bak som man kan få hjälp av. Precis som Riordans tidigare böcker är den en allåldersbok, man kan ha glädje av den från mellanstadiet och uppåt. De mer avancerade referenserna till antik mytolog kanske bara en vuxen läsare kan ta till sig, men den actionspäckade berättelsen är rolig för alla.

Bonnier Carlsen, 384 sidor.

Tors hammare

Författare: Rick Riordan

Magnus Chases öden och äventyr som odöd enhärje i Valhall går vidare i denna andra del (läs om del ett, Krigarens svärd här). Återigen är ragnarök nära, återigen är det Loke som försöker ställa till det. Tors hammare är stulen, ett bröllop mellan en jätte och Magnus valkyriavän Sam är priset för att få tillbaka den och tiden är knapp.

Riordan lyckas med konststycket att skriva roliga, nästan flamsiga böcker, utan att bli del allra minsta sexistisk, xenofob eller något annat unket. Tvärt om är hans böcker uppfriskande mångfaldiga på ett helt opåklistrat sätt: Sam är både praktiserande muslim i hidjab och Magnus trognaste vapendragare, hans bästa vän alven Hearthstone är döv vilket innebär att de kommunicerar med teckenspråk kombinerat med lite läppläsning med honom och i det här äventyret dyker också Alex upp i Valhall. Alex är ickebinär transperson som oftast identifierar sig som hon, men det varierar från stund till annan. Sen är det ju Magnus själv också. En superhjälte vars främsta egenskaper är att vara snäll, hela folk och vilja gömma sig när striden hettar till. Dessutom är det full fart, roliga kapitelnamn, rappa dialoger och smarta kopplingar till den nordiska mytologin.

Passar som egen läsning eller högläsning från fyran och uppåt.

Bonnier Carlsen, 469 sidor.

Krigarens svärd

Författare: Rick Riordan

Efter att Riordan har utforskat den grekiska gudavärlden i Percy Jackson-böckerna, den romerska i Olympens hjältar och den egyptiska mytologin i Kanekrönikan, var det väl bara en tidsfråga innan turen skulle komma till asagudarna. Och här har vi nu Magnus Chase, som liksom Percy är halvgud med en mänsklig mamma och en gud till pappa. När vi möter Magnus är han ännu helt ovetande om detta och lever som uteliggare på Bostons gator sedan hans mamma dog i en olycka med övernaturliga vargar för ett par år sedan. Väldigt snart kastas vi dock in i äventyret. Redan i femte kapitlet befinner sig vår hjälte i strid med eldjätten Surt på en bro. Det går inte så bra för Magnus, han dör men fångas upp av en valkyria och hamnar i Valhall bland andra de som dött med vapen i hand i hjältemodig strid. Där kunde han ju roat sig med att öva inför ragnarök och äta festmåltider i evig tid, men så klart är det inte så enkelt. Det så kallade Sommarsvärdet är försvunnet, Magnus måste hitta det, hindra det från att hamna i Surts händer och fjättra Fenrisulven som sitter lite löst, allt för att förhindra att Ragnarök börjar redan nästa vecka.

Som vanligt hos Riordan är det mycket dialog, mycket humor och späckat med roliga anakronismer. Det balanserar på gränsen till fjanterier, utan att någonsin snubbla över. Berättandet är rappt och man sugs med i äventyret som drar oss i flygande fläng genom asarnas nio världar. Som nordbo kan man ha sina invändningar mot att Riordan har låtit Boston vara navet mellan de nio världarna, rimligare vore ju att det var någonstans på vår hemmaplan.

Det här är perfekt sommarslukarläsning, eller varför inte som familjehögläsning eller ljudbok på bilsemestern. Precis som Percy Jacksson-böckerna är den här tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare från mellanstadiet.

Bonnier Carlsen, 528 sidor.

Den röda pyramiden

Författare: Rick Riordan

I den här boken, som är del nummer ett i Kanekrönikan, för författare Rick Riordan över sitt succékoncept från Percy Jackson- och Olympens hjältar-böckerna till ett antikt egyptiskt kontext. Handlingen berättas i jagform ömsom av syskonen Carter och Sadie och sägs vara en utskrift från en ljudinspelning som författaren kommit över.

Carter och Sadie har lev skilda åt sedan deras mamma dog i en olycka för sex år sedan. Carter har kuskat världen runt med lätt packning med sin pappa som är egyptolog medan Sadie levt ett lugnt och ganska vanligt liv hos morföräldrarna i London. Två gånger om året får pappan träffa sin dotter och det är vid ett av dessa tillfällen, på julafton, som Carters och Sadies äventyr tar sin början. Efter att ha betett sig underligt och mumlat osammanhängande saker och haft en häftig diskussion med en främling som gömt sig utanför morföräldrarnas port, tar pappan dem med till British Museum. Där beter han sig ännu märkligare, får Carter och Sadie att hjälpa honom att låsa in en museiintendent på dennes kontor och spränger därefter Rosettastenen, varpå minst en ondskefull egyptisk gud sätts på fri fot, pappan försvinner i en kista genom golvet och polisen är beredda att arrestera Carter och Sadie. Då träder främlingen som haft en dispyt med deras pappa in och för dem med hjälp av en egyptisk vassbåt genom Duat (andevärlden) till New York där han har sitt hem. Mannen, som är deras farbror Amos, berättar att han och bägge deras försvunna föräldrar är egyptiske magiker. Att de härstammar i rakt nedstigande led från två olika ätter av faraoner. Att deras föräldrar brutit mot "Husets" - de som bestämmer över de egyptiska magikerna - regler på något sätt. Att de själva bär på magiska gåvor så starka att de har fått växa upp åtskilda för att deras krafter tillsammans kan vara okontrollerbara och farliga. Snart visar det sig att världen svävar i omedelbar fara. Huset tror inte på dem, Amos försvinner, deras föräldrar är borta och nu står de ensamma i kampen mot storslagna onda krafter utan annan hjälp än huskatten Muffins. Men Muffins visar sig så klart vara så långt ifrån en vanlig huskatt man kan komma. Och är de verkligen ensamma? Vad är det för röster som talar inom dem? Kommer de att kunna rädda världen? Eller sin pappa?

Stilen här liknar väldigt mycket stilen i Riordans böcker om de grekiska och romerska gudarna och hjältarna. Liksom i dem avbryts berättandet av tillbakablickar och nästan varje gång de stackars barnen lägger huvudet på kudden - eller det egyptiska nackstödet- förs de bort på drömvandringar som ger dem förklaringar och ledtrådar. En annan likhet är den stressande tidsgräns barnen jobbar mot, hinner de inte i tid förgörs världen av de onda makterna. Och även i de här böckerna får Riordan ihop den antika mytologin, dess gudars egenskaper, släktskap och nycker, mycket fint med äventyret barnen är med om. Sadies och Caters berättarröster gör personliga kommentarer som passar dem som moderna barn fångna i ett egyptiskt äventyr och ofta blir det också underhållande och roligt. Men det finns också en allvarlig underton i syskonens saknad och rivalitet och de besvär och problem som afroamerikansk ung man som Carter stöter på. Liksom Olympens hjältar-serien kan man läsa den från mellanstadiet och gärna som högläsning.

Modernista, 581 sidor.

Den försvunne hjälten

Författare: Rick Riordan

Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.

Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...

Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.

Bonnier Carlsen, 537 sidor.