Storkens och Dromedarens sång av den nederländska författaren Anjet Daanje är ett läsäventyr av sällan skådat slag. Daanje är i grunden matematiker och fick 2022 fick hemlandets bägge största och viktigaste litterära pris för sin roman. Boken, som är på nästan 800 sidor, är inspirerad av Emelie Brontës liv och av hennes roman Svindlande höjder. Men Storkens och dromedarens sång handlar inte alls som Brontë. Istället följer vi de fiktiva prästdöttrarna Millicent och Eliza May Drayden som lever i Yorkshire under tidigt 1800-tal. Den första person vi möter i berättelsen är liktvätterskan Susan som följer systrarnas liv på håll. Det är hon som till slut får ta hand om Eliza May efter hennes allt för tidiga död. Då har de bägge systrarna hunnit publicera varsin roman under pseudonym, varav Millicents blev en succé och Eliza Mays hårt kritiserad. Eftervärlden intresserar sig dock mer för Eliza Mays bok som hyllas som banbrytande.
Sedan följer vi olika personer vars liv, nära eller från långt håll, sammankopplas med systrarna Draydens. Det är bland annat Agnes Chambers som arbetar med Eliza Mays biografi, hennes dotter Kathleen Chambers, andra människor i England, övriga Europa och USA, och detta medan tiden ringlar sig fram från tidigt 1800-tal till tidigt 2000-tal. Mellan de sammanflätade levnadsödena kommer utdrag ur Eliza Mays roman Haeger Mass, Millicent Draydens brev och Eliza Mays dikter, som i själv verkar är tolkningar av Emelie Brontës dikter. Det känns rimligt att författaren är matematiker för att ha kunnat få ihop det här intrikata bygget.
Vissa teman återkommer i levnadsödena vi följer: systrar (eller syskon) som lever nära och ibland för och genom varandra, tidig sjukdom och död, skapande och skrivande, speglingar och förväxlingar, den sista vilan och begravningar, naturen, tiden och klockor. Det är en roman som är mäktig läsning och lämnar en med en vag undrar över vad man egentligen varit med om. Kanske kan någon som är mer bevandrad i systrarna Brontës liv och författarskap läsa in mer i Storkens och dromedarens sång om dem än vad jag kan, men förkunskap om Brontës är inget måste. Det är en unik läsupplevelse i vilket fall som helst, inte lik någon annan jag varit med om. Översättningen av Joakim Sundström är en riktig bragd. Passar läsnördiga människor från gymnasieålder och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar