torsdag 17 januari 2019

Jag heter Beata

Författare: Katarina Kieri
Illustratör: Anna Sandler

I Beatas berättelse får vi följa henne några veckor innan jul. Vi får veta att hon är åtta år, har en bror som är död, två kompisar som heter Lina och Saga, önskar att hon hade glasögon, gillar att spela bordtennis och är kär i sin kusin. Hon går i skolan, leker med sina kompisar, gruffas med sin storebror och åker och hälsar på sin mormor och sin kusin. Sen händer det inte så mycket mer i den här berättelsen, utan det som är viktigt i boken tar plats inne i Beatas huvud. Hon tänker mycket och ganska mycket på den döda brodern, Sven, som dog när han var ett år, flera år innan Beata föddes. Men hemma är det ingen som pratar om Sven och Beata har så många frågor som hon inte vågar ställa.

Kieri lyckas med Beatas röst få till ett tilltal som är direkt och barnnära och hon lyckas visa på de avgrunder av oro som kan öppna sig när man inte vågar fråga eller när man råkar säga fel sak. Små gester, stora tankar.

Den här boken passar bäst för egen läsning för medelduktiga till goda läsare på lågstadiet, de som gillat Dunne-böckerna skulle kunna gilla Beata. Som högläsning passar den nog bäst hemma, dramatiken är lite för finstämd för högläsning i klass tror jag.

Lilla Piratförlaget, 128

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar