![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTA3-utvNLJuP4d9zo38RKLbblv5q2FKkUsv1w028cR4EyUxWpzMi4jZztQPYMfbcne_T1Of3yXfui-NZYCqM5IHjRwGbP3kP7A0uMAF4AJf-F-guxny8252W0iNv3APQlNvJh3gLHcJ8/s320/bokomslag+svart+l%25C3%25B6pare.jpg)
Jag har tidigare skrivit om första boken i den här serien, En morgon stod hon bara där: januari. Jag skrev bland annat om den andlösa spänning som Nilsson skapade och som gjorde att man bara var tvungen att fortsätta läsa, man var tvungen att få veta: vad är hon, Extra?
Lite av den spänningen kanske fimpades i och med del två. Den heter En ängel har landat: februari, så man behöver inte vända bladen i ettan för att få veta. Det räcker med att se omslaget på bok nummer två. Ändå hålls spänningen till liv i tvåan. För vad vill hon, Extra? Varför har hon kommit? Och den hotfulla stämning Nilsson bygger upp bland annat med de otäcka telefonsamtalen Pim-Pim får, gör att även del två blir sträckläst.
Nu har min bibbla nåtts av den tredje boken i Per Nilssons mellanålderssatsning. Fortfarande är det Pim-Pims liv som står i centrum. I första boken levde han i en ganska bekymmersfria tillvaro, nu är det inte längre så. Mamma är sjuk, Jesus blir ledsen, kompisarna krånglar, Pim-Pim orkar inte med skolan. Kan allt detta ha ett samband med den nya killen i klassen, Mavro? Och som vanligt ger Extra honom fler frågor än svar. En bok om ont och gott, vänskap, mod och svek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar