Författare: Lina ArvidssonMia bor med sin mamma i en håla. Hennes pappa är alkoholist och de träffas rätt sällan. De viktigaste personerna i Mias liv är bästisarna Mirjam och Karl. Och möjligen också sångaren i White Lies. Fast mer på avstånd då liksom.
Mirjam träffar en äldre man, Per, som är vuxen och har jobb och barn och allt. Osannolikt äckligt tycker både Mia och Karl, men frågan är hur de ska få Mirjam att fatta att hennes drömprins bara är ett pedofiläckel som borde hamna i fängelse.
Mia träffar Vlad på en fest och blir förälskad, men hur gör man då liksom? Det borde finnas regler.
Rätt speciell bok. Inte alls så lättläst som den först verkar, för mig var den rätt seg att komma igenom, men efter ett tag fastnade jag vid karaktärerna och ville veta hur det skulle gå för dem. Språket är extremt "ungdomligt" och jag kan känna att det ibland låter tillgjort. Men jag är ju inte fjorton, så jag kan egentligen inte veta. Ska fråga första bästa elev som lånar och läser den vad de tycker! Bitvis är den i alla fall rolig och träffsäker i både språk och personbeskrivningar. Åtminstonde ur mitt vuxna perspektiv...
Sen tar boken upp ett väldigt allvarligt ämne, med Mirjams relation till en äldre man. Även om relationen kanske inte utreds och bestraffas på sedvanligt Hollywoodvis tycker jag att boken tar ämnet på allvar och man känner som läsare att relationen fördöms.
Jag har en fjortonåring hemma som retade ihjäl sig just på att "Språket skulle verka ungdomligt". Men samtidigt har jag läst att boken fått beröm av andra för sin träffsäkra ton. Kanske låter ungdomar helt annorlunda i Lund än var nu den här författaren ägnat sig åt tjuvlyssning på bussar med mera? Men annars så blev det med min fjortonåring som med dig: efter ett tag sögs hon in i boken och slutade irritera sig. Jag ska läsa så fort jag hinner!
SvaraRadera