Pappa Långben

Författare: Jane Webster

Lite skräckblandat är det alltid att ge sig i kast med böcker som man älskat som barn. Det är långt i från alltid de håller. Men jag fick denna oerhört vackra nyutgåva av Websters klassiker av ett vänligt sinnat bokförlag här för leden och detta föranledde att jag ändå vågade mig på denna barndomsförälskelse. Glädjande nog höll den med råge!

Jerusha Abbot är 16 år och har bott hela sitt liv på ett barnhem. I bokens första kapitel får hon reda på att en excentrisk herre i barnhemmets styrelse har beslutat sig för att bekosta en collegeutbildning åt henne med syfte att göra henne till författare. Den enda motprestation han kräver är att hon skriver brev till honom en gång i månaden för att berätta om hur studierna fortskrider.

Jerusha, eller Judy som hon föredrar att kalla sig, vet inget om sin välgörare mer är att han är lång, smal, rik och tycker illa om flickor. Men han är ändå det närmsta en släkting hon har, därför kommer breven från Judy till "Mr Smith" - eller Pappa Långben som Judy beslutar sig för att kalla honom - innehålla allt möjligt om Judys nya liv. Det är dessa brev som, efter det inledande kapitlet, utgör hela romanen. Vi för följa Judys utveckling från storögt barnhemsbarn till sofistikerad ung dam och debuterade författare, vi får följa hennes entusiasm inför studierna, hennes nya bekantskaper och hennes oförställda blick på allt hon stöter på i sitt nya liv.

Det är rappt, roligt, intressant och underhållande rakt igenom. En pangbok, helt enkelt! Läsare från femman och uppåt.