Monika Fagerholms sjunde roman, Döda trakten - kvinnor i revolt är en vindlande läsupplevelse. Själva handlingen är svår att beskriva, och kanske inte heller av största betydelse, för här är det läsresan som räknas. Den är inte alltid lätt att följa, för stigarna Fagerholm låter oss följa i romanen är ibland slingriga, ibland loopar och ibland tankesprång. Men det är en resa som är så värd din tid och uppmärksamhet, så bara ge dig av!
I centrum står "flickan", Alice, som efter en magisk sommar med den mystiska Honecker, får nog av livet i den lilla hembyn och flyttar till stan för att bo med sin pappa i hans radhus, kallat "dockhuset", tillsammans med pappans fru Siri och halvbröderna Michael och "Prinsen". Runt familjen rör sig ett stort personage. Det är Siris väninnor "De okammade" eller "Kinesiskornas fötter" eller "Familjeflickorna" - det är lite olika vad de kallar sig. Det är sällskapet kring den nedlagda industrilokalen i skogen bortom radhuset där man vill skapa ett kulturhus och där man också sätter upp en amatörteaterföreställning, en modern version av Hamlet, regisserad av en känd tysk "demonregissör", där Prinsen ska komma att spela huvudrollen. Det är Veronica Seger, släkting och känd kulturprofil, som samlar konstnärer, författare och andra intellektuella i sin våning i centrala staden.
Med denna fond låter oss författaren ana saker: en roman ska skrivas, katastrofer ska inträffa. Det finns bara en sak att göra. Läsa! Låt texten leda dig, häng med!
Passar från gymnasiet.
