fredag 26 september 2014

Fjärilslejonet

Författare: Michael Morpurgo

En pojke rymmer från sin internatskola. Han har fruktansvärd hemlängtan och han hatar livet på skolan. Allra mest hatar han de andra killarna som retar honom. Men på väg från skolan möter han en gammal tant och hennes hund. Tanten bor i ett stort gammalt hus nära skolan. Runt huset löper en hög mur och på muren står ett lejon av sten. Tanten bjuder in pojken i huset, ger honom te och scones och så berättar hon en historia för honom.

Tanten berättar om sin man, Bertie, som är död sedan en tid tillbaka. Bertie växte upp i Afrika, på en stor farm och när han var liten hade han ett vitt lejon som husdjur. Lejonet var hans bästa vän och han blev förkrossad när hans föräldrar beslutade att sälja lejonet till en cirkus eftersom Bertie skulle skickas iväg till en internatskola. Trots att Bertie vädjade till sina föräldrar om att inte skicka bort lejonet lät de sig inte bevekas. Lejonet hamnade på cirkus och Bertie på internatskola i England. Men Bertie svär på att han inte ska glömma sitt lejon. En dag ska han ta sig till Frankrike och cirkusen och rädda sitt vita lejon.


Bertie växer upp och när kriget kommer skickas han till Frankrike där han skadas svårt och hamnar på sjukhus. Han har inte glömt sitt löfte till lejonet, men han vet inte om det ens lever längre eller hur han i så fall ska kunna hitta det. 

Fantastisk äventyrsberättelse med sagokänsla för tänkande läsare i slukaråldern.

måndag 15 september 2014

Bobo i apskolan

Författare: Malte Persson
Illustratör: Mattias Adolfsson


Bobo i apskolan har underrubriken "en bildningsroman". Och det är det verkligen, i betydelsen om roman om bildning. Jag är osäker på om hela berättelsen är en civilisationskritisk. Eller är det bara en kritik av skolan? Eller bara en god historia? Eller kanske allihop samtidigt?

Bobo är en bonoboapa som nått den ålder då bonoboapor börjar apskolan. Bobo är jätteglad, för att lära sig nya saker är det bästa han vet. Första dagen i apskolan är det bara upprop. Men nästa dag får apungarna lära sig att räkna till ett och bokstaven A. Att räkna är svårt tycker Bobo men att lära sig bokstaven A går som en dans. Men döm om hans besvikelse när det inte blir mer nästa dag. Istället fortsätter de att traggla siffran ett och bokstaven A. Apskolan blir allt mer av en besvikelse för den vetgirige Bobo och till slut tar Bobos nyfikenhet över och han bestämmer sig för att lära sig mer på "egen fot". Bobo träffar en babian som tycker att B är den bästa bokstaven (och lätt att komma ihåg är den också eftersom den ser ut precis som en babianrumpa), en pytonorm som påstår sig vara en boaorm (och som tycker bättre om geometri) och slutligen hittar han till biblioteket. "Det ligger inuti en rutten trädstam och har dåliga öppettider, eftersom apkommunens politiker inte vill betala för det. Moderna apor läser ändå inte böcker, säger de. En ensam bibliotekarieapa med sliten päls är där för att hålla myror borta och hänga upp böckerna på tork om det regnat in."

Det här är definitivt en högläsningstips. Språket och tankegångarna är avancerade och kan behöva vuxenguidning. Samtidigt är det en fröjd för det lyssnande barnet att höra alla bokstäver och ord och få känna sig så mycket smartare än apkollektivet. De superfina Illustrationerna  berättar emellanåt en lite annan historia än texten och visar sådant som aporna håller på med medan historien berättas. Läs för förskolebarn och uppåt!

torsdag 11 september 2014

Smyga spana snoka

Författare: Pernilla Gesén
Illustratör: Jeanette Milde

Lilla Piratförlaget fortsätter sin framgångsrika utgivning av lätt-att-läsa-böcker med en ny serie, "Kompisböckerna". Den första jag har fått på mitt bord heter Smyga, spana, snoka. Det har kommit ut en till i år som heter Rakt i krysset.

"Kompisböckerna" handlar om klass 1A och i Smyga, spana... är det Maja som är huvudperson. Plotten är enkel: Maja får låna frökens klocka och när den försvinner blir hon oskyldigt anklagad för att ha försnillat den. Hon blir ledsen och springer och gömmer sig och blir hittad och räddad av en emo-högstadiekille som också haft Majas fröken i ettan och som hjälper till att ställa allt till rätta. Mildes bilder av de krumryggade tonåringarna är alldeles underbara och i synnerhet emo-killen Sebbe med ring i näsan och döskalletröja är fin. Dessutom avbildar hon på ett snyggt sätt nutida skolmiljöer. Budskapet om att det är fel att anklaga andra och att fröken också kan göra fel men att man kan ordna upp det om man pratar om det och ber om ursäkt är också fint.